... Och så tickar klockan på som vanligt. Jag skall strax krypa ner och försöka sova. Har en känsla i kroppen som jag inte haft på väldigt länge. Ingen bra känsla. Känner mig ledsen och rädd. Vet inte ens varför jag skriver det här på bloggen. Jag lär ångra mig men för stunden känns det bra. Gamla minnen och tankar som snurrar i huvudet på mig. Jag förstår inte riktigt varför allt är som det är och dessvärre vet jag inte hur jag skall ta mig ur det. Det känns som att jag är instängd och inte kan komma ut. Att det är mer tårar än glädje. Inget har hänt så förstår inte heller varför jag känner såhär :S Inatt hade det inte varit dumt med sovsällskap kan jag lova... This sucks. Dags att sova, vakna upp och sätta på masken igen. Så att ingen ser.